Efter viss försening finns nu, Diplomacy and Ideology: From the French Revolution to the Digital Age nu tillgänglig i fysisk form. Boken, som givits ut i serien Routledge New Diplomacy Studies, behandlar diplomatins begrepp och historia. Med utgångspunkt i de i dag spridda idéerna om att diplomatin antingen alltid utgjort en ofrånkomlig del av alla mänskliga samhällen eller att det är en praktik som utvecklades i takt med den moderna nationalstaten, menar denna bok att diplomatin, i egentlig mening, först såg dagens ljus under den franska revolutionen. Genom att följa diplomatins utveckling från den revolutionära eran till dagens digitala värld argumentera också boken för att tiden kring sekelskiftet 1700-1800 har kommit att definiera tre för diplomatin återkommande problem: dess mångtydiga namn, hotet om dess död och representationens misslyckande.
Boken är indelad i fyra teman. Det första presenterar de centrala begrepp och teoretiska perspektiv som hämtas från Slavoj Žižeks arbeten. Här ligger fokus på hans förståelse av relationen mellan det politiska och ideologi samt den begreppsapparat som Žižek hämtar från den lacanianska psykoanalysen. Därefter följer tre delar som behandlar diplomatin som archi-politik, ultra-politik och post-politik, vilka var och en fokuserar på tre för diplomatin viktiga historiska perioder från den franska revolutionen fram till idag. Den andra delen tar sig därmed an skapandet av begreppet diplomati, som skedde under den franska revolutionen. Den tredje delen går sedan vidare med de effekter som de två världskrigen hade på diplomatin innan den fjärde och sista delen undersöker det senaste skiftet i den moderna diplomatin, Sovjetunionens fall, och hur detta förändrar hela spelplanen för samtida diplomatistudier. Boken argumenterar för att diplomatins främsta uppgift inte ska förstås som att förhandla fram fred mellan krigförande parter, utan snarare är den satt att reproducera en myt om statens enighet genom att förtränga dess grundläggande motsättningar.