Post-Communist Communism in Eastern Europe: A Rhetorical History of The Ljubljana School of Psychoanalysis

Forskningsfrågor

Projektets mål var: (i) att redogöra för begreppet kommunisms idéhistoria inom ramen för Ljubljanaskolans psykoanalytiska arbete; (ii) att tolka vilken roll idén om det som här kallas ”postkommunistisk kommunism” spelar för skolans mer övergripande förståelse och analys av det samtida politiska läget; samt (iii) att undersöka hur begreppet kommunism har använts och används i Ljubljanaskolans analys av den historiskt existerande socialismen i Östeuropa.

Forskningsresultat

Vad gäller det första målet har projektet fokuserat på arbetet av skolans främsta filosofiska företrädare, Slavoj Žižek. Genom att studera hur Žižek har använt sig av begreppet kommunism i sitt författarskap har projektet kunnat presentera viktiga resultat rörande en aspekt av hans filosofi som tidigare varit föga utforskad. Slutsatsen blir att den ”kommunistiska idé” som Žižek har förespråkat sedan 2008 inte kan reduceras till enbart en retorisk provokation eller tolkas som synonym med en kritisk filosofisk praktik. Projektets slutsatser kan istället sammanfattas i att den kommunistiska idén fångar upp hur Žižek brottas med problemet att omsätta politiska idéer i praktiken; idén spelar därmed en viktig roll för de förändringar som hans politiska filosofi genomgick i samband med finanskrisen 2007–2008. Vidare har analysen av Žižeks arbete kring kommunism visat hur detta begrepp utgör en länk mellan de filosofiska och politiska aspekterna av hans tänkande, vilket möjliggör slutsatser om hur hans politiska analys påverkar centrala filosofiska begrepp såsom fantasi, idé och ideologi.

Projektets andra mål – att koppla begreppet kommunism till en analys av det samtida politiska läget – har till stor del fokuserat på Žižeks kritik av Ernesto Laclaus begreppsprecisering av populism. I motsats till den utbredda uppfattningen att det senaste decenniet utgjorde en populistisk våg – där vänster- och högerpopulism kämpade för att återpolitisera den politiska sfären efter en era präglad av postpolitik – har projektets resultat visat hur Žižek, redan före finanskrisen 2008 (som ofta anses ha utlöst denna populistiska våg), hade utvecklat en filosofisk kritik av populismen. Denna kritik sammanförde (och transformerade) hans filosofi genom en analys av det samtida politiska läget och det hopp som tillskrevs framväxten av populistisk politik. Genom att fokusera på det nära sambandet mellan Žižeks kritik av populismen och hans vidareutveckling av idén om kommunism, har projektet kunnat dra slutsatsen att den senare idén springer ur hans förståelse av den förras otillräcklighet; detta har gett upphov till en Žižekiansk syn på populism som skiljer sig radikalt från de perspektiv som dominerar den etablerade forskningen inom området.

Projektets slutliga mål – att studera Žižeks analys av kommunistisk ideologisk praktik i Östeuropa – har möjliggjort slutsatser om denna analys betydelse för hans samlade filosofiska projekt. Genom att fokusera på de små skillnaderna i Žižeks ständiga återvändande till exempel från sovjetisk och jugoslavisk kommunism, har det varit möjligt att visa hur den konkreta analysen gång på gång pressade hans begreppsapparat till bristningsgränsen. Utifrån hans särskilda sätt att närma sig denna ideologi har projektet lett fram till två viktiga slutsatser: (i) betydelsen av analysen av hur den östeuropeiska kommunismens ideologi praktiserades för flera av Žižeks mest centrala filosofiska begrepp (bland annat ideologi, fantasi och idén), samt (ii) det unika perspektiv Žižek erbjuder på det katastrofala misslyckandet för 1900-talets kommunism i Östeuropa. Därutöver har projektet också visat vikten av att i Žižeks verk skilja mellan kommunistisk ideologi (förstådd som analysen av hur ideologin fungerade i det kommunistiska Östeuropa) och den kommunistiska idén (förstådd som försöket att förverkliga en politisk omvandling).

Publikationer