Forskning
Jag bedriver retorikforskning med filosofisk, politisk och idéhistorisk inriktning och jag har bland annat skrivit om teman såsom diplomati och krig, populism och sofistik samt om individuella tänkares verk, företrädelsevis Slavoj Žižek, Barbara Cassin och Alain Badiou. Här finns information om mina pågående och avslutade forskningsprojekt samt mina publikationer.
Sofisternas återkomst? - Demokrati, postsanning och retorik i populismens tidevarv
Projekttid: 2021-2024
Huvudfinansiär: Vetenskapsrådet.
Om projektet
Projektet ska utveckla en förståelse av demokratins status idag med fokus på det konstanta hot som vältalare och sofister utgör mot folkets suveränitet. Idag framstår det som att vi lever i sofistens och populistens tidevarv, ett så kallat postsanningstillstånd där sanningens funktion och kraft i det politiska livet i bästa fall är starkt försvagad. Den politiska vänstern menar ofta skulden för detta tillstånd ligger hos populister och demagogiska högermän från Trump till Bolsonaro och Putin. Från höger får vi istället höra att det är en i sin sofistik ytterst framgångsrik akademisk vänster, vars upprinnelse står att finna i den revolutionära -68-rörelsen, som är skyldig. Två centrala aspekter, en teoretisk och en historisk, ser ut att kunna sammanföra dessa skilda perspektiv. För det första pekar de båda implicit mot vad som framstår som ett oundvikligt problem i demokratin, nämligen det faktum att folket, i egenskap av suverän, kan duperas. Å andra sidan kan vi, på ett historiskt plan, se att denna hotfulla figur (oavsett om vi refererar till den som sofist eller populist) återigen fångar den politiska forskningens intresse under slutet av 1960-talet. Med detta som en utgångspunkt kommer projektet att arbeta utifrån följande hypotes: dagens diskussion om det hot som dessa figurer utgör mot demokratin finner sitt ursprung i en oro som syns i såväl statsvetenskapen som i det politiska tänkandet mot slutet avles trentes glorieuses i form av ett nyfunnet intresse för populisten och sofisten. Medan populismen och dess relation till den liberala demokratin idag är ett välutforskat ämne, saknas det motsvarande utredningar av sofisten. Förutom att sofisten, vars talekonst sedan antiken gång efter annan fått honom utesluten från demokratin, här verkar utgöra ett mer ursprungligt hot (populismen uppstår först under 1800-talet), verkar också det sofistiska hotet (i motsats till populisten) ställa oss inför en rad mer grundläggande frågor. Genom sin historiska funktion som filosofins andre har sofisten tvingat det politiska tänkandet att konfrontera en rad grundläggande frågor om vad som är och inte är (politisk ontologi), vad sanningen är och hur vi kan finna den (politisk epistemologi) och språkets roll inom denna praktik (politisk retorik). Projektet kommer, genom att undersöka hur dessa frågor har utvecklats i relation till sofisten som figur inom det politiska tänkandet sedan 60-talet, att på ett nytt sätt undersöka de frågor som rör hotet mot och tillståndet i den moderna demokratin. Ett fokus på frågor om politisk ontologi, epistemologi och det politiska språket gör det möjligt att skifta perspektiv, bort från statsvetenskapens empiriska frågor om huruvida och på vilket sätt populisten hotar demokratin till vad detta hot, i sin historiska specificitet, säger om ett visst demokratiskt system. Då sofisten under denna tidsperiod utgjort en högst ambivalent figur, kommer projektet att studera dess funktion inom dessa tre teman (ontologi, epistemologi, retorik) utifrån tre antagonistiska relationer i det politiska tänkandet. Frågan om sofistens plats i det politiska varat kommer att undersökas utifrån motsättningen mellan Barbara Cassins logologi och Alain Badious ontologi. Sedan kommer vetandet att undersökas utifrån Michel Foucaults kritik av sofisterna i sina sista föreläsningar och Jacques Lacans analogier mellan sofisten och psykoanalytikern i sina seminarier. Slutligen kommer språket och retoriken att undersökas via motsättningen mellan Jacques Derridas och Jacques Rancières respektive förståelse av skrivandets politik. Målet med projektet är att undersöka sofistens återkomst i modern filosofi efter -68 i syfte att förstå vad behandlingen av denna figur kan säga oss om de problem som vi idag ser i demokratin. Målet är således att utifrån en retorisk läsning av sofisten som en återkommande figur i demokratins historia bidra till en specifik förståelse av de specifika historiska utmaningar som dagens demokratiska system står inför.
Post-kommunistisk kommunism i Östeuropa
Projekttid: 2021-2022
Huvudfinansiär: Östersjöstiftelsen
Om projektet
Projektet ämnar undersöka vad som här kallas post-kommunistisk kommunism, ett begrepp som är formulerat med utgångspunkt i Slavoj Žižeks och resten av medlemmarna i den psykoanalytiska Ljubljanaskolans arbeten. Den självutnämnde kommunisten Žižek befinner sig i dag i vad många menar är en omöjlig position: att kritisera 1900-talets verkligt existerande kommunism i Östeuropa utan att överge kommunismens idé. Detta sker dessutom i en tid där vänster framstår som oförmögen att erbjuda ett alternativ till kapitalismens världsbild bortom de misslyckade revolutionernas ostalgie. Denna studie kommer att utveckla en förståelse av Ljubljanaskolans analys av kommunismens arv i Östeuropa tillsammans med hur de ser på den mer övergripande frågan om de politiska idéernas aktualisering. Projektet ämnar skriva en retorisk historia, inspirerad av Hegels begreppshistoriska metod, där fokus kommer att ligga på hur kommunismbegreppet formas retoriskt i materialet utifrån tre perspektiv: Ljubljanaskolans analys av kommunismens aktualisering i Östeuropa, deras kritik av den samtida kapitalismen samt deras förståelse av den politiska idéns natur.
Barbara Cassin och sofistiken
Projekttid: 2019-2022
Huvudfinansiärer: Åke Wibergs stifelse och Helge Ax:son Johsons stiftelse
Om projektet
Detta projekt består delvis i ett översättningsarbete där Barbara Cassins tänkande för första gången ska presenteras i svensk språkdräkt. Behovet av ett sådant arbete är stort, inte minst då Cassin, till skillnad från många av sina föregångare (ex. Jean-François Lyotard, Jacques Derrida, Michel Foucault) och samtida kollegor (ex. Alain Badiou, Jacques Rancière), ännu inte har översatts till svenska i någon större omfattning. Dessutom har hon, under de senaste åren, fått en alltmer framskjuten position i det franska kulturlivet. Under 2014 erhöll hon den Franska hederslegionens riddarkors och Franska akademiens Grand prix de philosophie innan hon i maj 2018 valdes in på den 36:e stolen i Franska akademien. 2016 publicerade jag tre översättningar av Cassins texter tillsammans med en kortare introduktion i den nordiska retoriktidskriften Rhetorica Scandinavica. Målet med detta projekt är att färdigställa en bok med översättningar av hennes verk tillsammans med en omfattande introduktion av hennes tänkande och hennes plats i den samtida franska filosofin. Projektet innefattar också ett arbete med att färdigställa texter som behandlar Cassins tankar kring sofistiken.
Diplomati och ideologi
Projekttid: 2012-2019
Huvudfinansiär: BEEGS
Bifinansiärer: Svensk-Franska stiftelsen och Gålöstiftelsen
Om projektet
Projektet ämnar att ta sig an diplomatin som sådan. Den mest grundläggande frågan är ”vad är diplomati?” som ställs i syfte att försöka visa att dess mål inte handlar om samarbete, kommunikation, förhandling, fredliga lösningar på konflikter eller ens spioneri eller krigföring med icke-våldsamma medel, utan att diplomati först och främst fungerar likt ett skydd från ett upplevt hot. Projektet utgår här från två hypoteser som jag ämnar bevisa: för det första att diplomati är en modern uppfinning och för det andra att diplomatin är en ideologisk statsapparat. Dessa hypoteser är därmed riktade dels mot idén att diplomati är en slags oundviklig mänsklig aktivitet (i och med att det är en modern uppfinning) och dels mot idén att diplomati handlar om externa relationer mellan stater existerande i ett tillstånd där ingen auktoritet finns att reglera deras interaktioner. Centralt för avhandlingen är Žižeks utveckling av ideologibegreppet, inte i betydelsen en slöja som döljer den materiella verkligheten utan snarare ideologi som en fantasi som formulerats som ett svar på ett trauma. Detta, tillsammans med hans läsning av Rancières begrepp arche-, para-, och metapolitik, har kommit att utgöra grunden för ett försök att läsa diplomatin inte som internationell politik eller förhandling mellan stater, utan som namnet på en ideologisk statsapparat med syfte att upprätthålla och reproducera de existerande produktionsförhållandena. Grundidén är alltså att visa hur diplomatin kan fungera som en ideologisk förträngning eller bortträngning [Verdrängung] alternativt som ett avvisande [Verwerfung] av statens inneboende antagonism. Utifrån detta utvecklas en förståelse av diplomatin som arche-politik, diplomatin som ultra-politik, och slutligen diplomatin som post-politik. Tanken är att dessa tre också sammanfaller med tre historiskt viktiga perioder i diplomatins historia: franska revolutionen, första och andra världskriget samt Sovjetunionens fall.
Publikationer
Samlat finns här information om och länkar till alla nu utgivna vetenskapliga monografier, antologier, artiklar och kapitel. Dessutom finns här en lista med utgivna översättningar.
Monografier
Diplomacy & Ideology: From the French Revolution to the Digital Age (London: Routledge, 2020)
This innovative new book argues that diplomacy, which emerged out of the French Revolution, has become one of the central Ideological State Apparatuses of the modern democratic nation-state. The book is divided into four thematic parts. The first presents the central concepts and theoretical perspectives derived from the work of Slavoj ?i?ek, focusing on his understanding of politics, ideology, and the core of the conceptual apparatus of Lacanian psychoanalysis. There then follow three parts treating diplomacy as archi-politics, ultra-politics, and post-politics, respectively highlighting three eras of the modern history of diplomacy from the French Revolution until today. The first part takes on the question of the creation of the term ’diplomacy’, which took place during the time of the French Revolution. The second part begins with the effects on diplomacy arising from the horrors of the two World Wars. Finally, the third part covers another major shift in Western diplomacy during the last century, the fall of the Soviet Union, and how this transformation shows itself in the field of Diplomacy Studies. The book argues that diplomacy’s primary task is not to be understood as negotiating peace between warring parties, but rather to reproduce the myth of the state’s unity by repressing its fundamental inconsistencies. This book will be of much interest to students of diplomacy studies, political theory, philosophy, and International Relations.
The Ambassador's Letter: On the Less Than Nothing of Diplomacy (Uppsala: Uppsala Universitet, 2019)
The principal aim of this dissertation is to answer the age-old question What is diplomacy? But this study approaches the question in what might, on first look, appear oblique. By employing Slavoj Žižek’s reworked notion of Ideologiekritik with respect to the history, science, and artistic explorations of diplomacy, this work begins by extracting three of its essential problems: the name, death, and representation. A presentation of the central concepts and theoretical perspectives at play in Žižek’s work is elaborated upon, focusing on his understanding of politics, ideology, and the core of the conceptual apparatus of Lacanian psychoanalysis.
Etik, retorik, politik: Till tvetydighetens lov (Huddinge: Södertörns högskola, 2013)
Sedan antiken har retoriken anklagats för att vara en omoralisk konst som endast bryr sig om framgång, helt utan hänsyn till det sanna eller det goda. Än idag, mer än tvåtusen år efter Platons förkastelsedom, saknar retorikvetenskapen en ingående diskussion kring frågan om retorikens etik.
Artiklar & kapitel
“Tragedy, then Farce: Slavoj Žižek’s Theory of Populism”, Crisis & Critique, (2025), vol. 12, no. 1, ss. 324-341. ISSN: 2311-5475.
Slavoj Žižek is frequently portrayed as the paradigmatic anti- populist thinker. Yet he is also routinely criticized for endorsing populist causes in contemporary politics, not least after his infamous remarks concerning Donald Trump during the 2016 U.S. presidential election. This article aims to approach this supposed contradiction by examining Žižek’s theory of populism. Rather than reading his debate with Ernesto Laclau as primarily a confrontation between reformist populism and revolutionary communism, the article approaches it as a fundamental disagreement over therelationship between theory and political practice. Through a close reading of Žižek’s engagement with Laclau, the analysis reveals how Žižek critiques what he perceives as a fetishistic tendency in Laclau’s thought which ultimately produces a deficient account of universalization
and results in the domestication of the constitutive negativity marked by the Lacanian objet a.
“Ambassadören: Opålitlig sofist eller fredsbevarande förhandlare?”, i [reds.] Ekeman, K., Gorgis, M., Lalér, T., & Mehrens, P. Retoriska typer, ss. 211-252. (Uppsala: URS/SRU, 2025).
År 427 f.v.t., kort efter att ett inbördeskrig brutit ut på Sicilien, tog sig Gorgias till Aten. Han gjorde detta för att, i egenskap av sändebud, söka stöd i försvaret av sin hemstad Leontini efter att det mäktigare Syrakusa hade gått till militärt angrepp. Förutom att ha varit en viktig milstolpe i etablerandet av Gorgias ryktbarhet kan vi i denna resa se ett tidigt exempel på diplomatins och retorikens gemensamma historia.
“Retorikens värde: Kan retoriken tänka det nya?”, Rhetorica Scandinavica 89, (2024), ss.86-102. DOI: 10.52610/rhs.v28i29.315. ISSN: 1397-0534.
Denna artikel tar sin utgångspunkt i hur retoriken under moderniteten beskrivs som ett hot mot föreställningsförmågan och det genialiska ska-pandet i syfte att kunna ställa frågan om retorikens förmåga att tänka det nya. Mot denna splittring av den retoriska traditionen vänds sedan blicken mot strukturalismens reintegrering av retoriken, hur denna har grundats i en dunkel relation mellan språkligt och ekonomiskt värde samt hur i syn-nerhet Ernesto Laclau har hanterat denna fråga. Via Laclaus begrepp den tomma betecknaren och Marx dito den allmänna ekvivalenten utreds sedan tre potentiella läsningar av Laclaus teori om retoricitet och språkligt skapande. Genom dessa läsningar framträder risken med att modellera en språk- och retoriksyn på värdeformen, inte minst eftersom ett otillräckligt erkännande av denna modell också potentiellt underminerar Laclaus begrepp om retoricitet.
"The Exemplary Rhetor: On Anti-Philosophy and Sophistics in Alain Badiou”, Distinctio: Journal of Intersubjective Studies, (2023), vol. 2, no. 2, ss.85-110. DOI: 10.56550/d.2.2.4. ISSN: 2939-0826.
This article investigates the ambiguous status of rhetoric, situated between proper philosophy and mere sophistry, through Alan Badiou’s three exemplary f igures of thought: the philosopher, the anti-philosopher, and the sophist. With the recent return of the sophist in politics in the form of populist politicians, contemporary rhetorical studies have expressed a need for the discipline to reconsider its alliance with relativist sophistics. However, by studying Badiou’s three exemplary f igures, and relating them to his understanding of the three forms of negation, the article explores a possible rift between sophistical rhetoric and anti-philosophical populism that complicates prevalent understandings of the relationship between rhetoric, phi-losophy, and sophistics. Finally, the article brings up some issues concerning how to f it exemplarity in general, and the three exemplary f igures in particular, into the framework of Badiou’s entire philosophy and discusses how to potentially counter-act these limitations.
“From Communist Ideology to the Idea of Communism: Transformations in Žižek’s Notion of Communism”, Filozofski vestnik, (2023), vol. 44, no. 1, ss.53-73. DOI: 10.3986/fv.44.1.03. ISSN: 0353-4510.
This article approaches a potential tension in the work of Slavoj Žižek between his cri-tique of communist ideology and his endorsement of the communist idea. The aim is to show how this endorsement, in effect, emerged out of Žižek’s sustained engagement with communist ideology. The article captures this transformation by focusing on his understanding of the notion of the idea and the ways in which ideology can be trans-gressed. The conclusion drawn is that in moving from a Kantian to a Hegelian notion of the idea, Žižek also leaves behind his initial Beckettian Leninism in favor of an under-standing of revolution that no longer depends on the heroic act of a subject, but on the immanent logic of the communist idea.