Sofisternas återkomst? Demokrati, postsanning och retorik i populismens tidevarv

Forskningsfrågor

Projektet utgick från två forskningsfrågor med det övergripande syftet att undersöka den antagonistiska debatten om ”sofisten” inom det politiska tänkandet från 1960-talet fram till i dag. Målet var att förstå vilka hot denna figur anses förkroppsliga, vilka lösningar som föreslagits samt vad figuren kan säga om demokratins tillstånd i samtiden.

Den första frågan rörde de problem som givit upphov till en ny diskussion om sofisten. I dagens politiska filosofi står ofta postsanningsdiskursen och dess möjliga hot mot demokratin i centrum. Genom att vända blicken bort från den moderna sofisten – den populistiska politikern – som hittills främst studerats empiriskt, har projektet i stället kunnat återföra analysen till de mer fundamentala frågor som sofisten aktualiserat inom filosofin ända sedan antiken.

Den andra frågan har fokuserat på vad sofistens återkomst inom filosofin – ett intresse som väcktes på 1960-talet och därefter intensifierats – kan lära oss om hur vi förstår vår samtid, ofta beskriven i termer av populism, postsanning och instabilitet. Här har tyngdpunkten legat på tre centrala begrepp: demokrati, politik och sanning. Tack vare sofistens långa historiska koppling till dessa politiska grundbegrepp har projektet kunnat ge en mer komplex bild av de utmaningar som präglar deras inbördes relationer, samt hur förståelsen av dessa relationer har förändrats över tid.

Forskningsresultat

Projektets huvudpublikationer har fokuserat på sex politiska begrepp som på olika sätt hotas eller problematiseras av sofisten som figur: politisk föreställningskraft (fr. ”imagination”), politisk rädsla (gr. ”phobos”), politisk negation (gr. den), politiskt värde (”den allmänna ekvivalenten”), politiska typer (”representanten”), samt politiska exemplar (gr. ”paradeigma”). Genom att läsa dessa begrepp genom en rad centrala tänkare i den franska post-68-traditionen (bl.a. Badiou, Cassin, Castoriadis, Ricœur, Lacan), vilka själva tagit sig an sofisten, har projektet kunnat fördjupa förståelsen av sofistens funktion inom den politiska ontologin, epistemologin och retoriken. Resultaten visar att sofisten såsom en figur i det politiska tänkandet inte enbart ska förstås genom anklagelsen om att hen hotar samhället genom att splittra något som tidigare var enhetligt, utan också genom att denna figur, genom sin uppenbarelse, påvisar den fundamentala ojämlikhet som politiken alltid redan bygger på.

Publikationer