Essä

I en rad texter från det tidiga 00-talet utvecklade filosofen Slavoj Žižek en kritik av vad han kallade ”västerländsk buddhism”. Hans poänger har ofta kritiserats av religionsvetare för att vara förenklingar och ibland rena nidbilder av den buddhistiska tanketraditionen, men sådana invändningar missar poängen med Žižeks kritik: adjektivet ”västerländsk” signalerar att det handlar om hur en tradition adopterats av och inkorporerats i västerlandets ideologiska former. Efter att ha stött på begreppen existentiell och filosofisk hälsa ringer därför Žižeks kritik av västerlandets buddhism i mina öron.