Diplomati: namn, historia, ideologi

Projektbeskrivning

Projektet ämnade att ta sig an diplomatin som sådan. Den mest grundläggande frågan är ”vad är diplomati?” som ställdes i syfte att försöka visa att dess mål inte handlar om samarbete, kommunikation, förhandling, fredliga lösningar på konflikter eller ens spioneri eller krigföring med icke-våldsamma medel, utan att diplomati först och främst fungerar likt ett skydd från ett upplevt hot. Projektet utgår här från två hypoteser som jag ämnar bevisa: för det första att diplomati är en modern uppfinning och för det andra att diplomatin är en ideologisk statsapparat. Dessa hypoteser var därmed riktade dels mot idén att diplomati är en slags oundviklig mänsklig aktivitet (i och med att det är en modern uppfinning) och dels mot idén att diplomati handlar om externa relationer mellan stater existerande i ett tillstånd där ingen auktoritet finns att reglera deras interaktioner. Centralt för arbetet var Žižeks utveckling av ideologibegreppet, inte i betydelsen en slöja som döljer den materiella verkligheten utan snarare ideologi som en fantasi som formulerats som ett svar på ett trauma. Detta, tillsammans med hans läsning av Rancières begrepp arche-, para-, och metapolitik, kom att utgöra grunden för ett försök att läsa diplomatin inte som internationell politik eller förhandling mellan stater, utan som namnet på en ideologisk statsapparat med syfte att upprätthålla och reproducera de existerande produktionsförhållandena. Grundidén var, med andra ord, att visa hur diplomatin kan fungera som en ideologisk förträngning eller bortträngning [Verdrängung] alternativt som ett avvisande [Verwerfung] av statens inneboende antagonism. Utifrån detta utvecklades en förståelse av diplomatin som arche-politik, diplomatin som ultra-politik, och slutligen diplomatin som post-politik. Tanken är att dessa tre också sammanfaller med tre historiskt viktiga perioder i diplomatins historia: franska revolutionen, första och andra världskriget samt Sovjetunionens fall.

Publikationer