Stasis στάσις
Stasisläran (latin status) är en metod för att avgöra vad en tvist egentligen står om. Genom att pröva frågan i fyra steg, fakta, definition, bedömning och forum, kan talaren se var argumentationen måste börja och var motparten är svagast.
Var står striden?
Stasis betyder ”ståndpunkt” eller ”läge”, men på grekiska också strid och uppror. Bilden är två parter som stannar och tar ställning mot varandra. Den som ska argumentera måste först veta var den punkten ligger. Strider vi om vad som har hänt, om vad det ska kallas, om det var rätt eller fel, eller om vem som har rätt att avgöra saken?
Läran utvecklades av den grekiske retorikern Hermagoras från Temnos under 100-talet före vår tideräkning och förmedlades till eftervärlden framför allt genom Cicero och Quintilianus. Den hör till inventio, arbetet med att finna argument.
De fyra frågorna
Ciceros tal mot Catilina, som anklagades för att ha konspirerat mot den romerska republiken år 63 före vår tideräkning, är ett klassiskt exempel. Varje fråga kan också ställas om ett modernt fall, som ett bolag som misstänks ha sålt sina kunders data.
Status coniecturalis: faktafrågan
Har det hänt? Har Catilina utfört handlingen? Har bolaget sålt kunddata?
Status definitionis: definitionsfrågan
Vad ska det kallas? Är Catilinas handlingar en konspiration? Är det bolaget har gjort en ”försäljning” eller ”delning”?
Status qualitatis: bedömningsfrågan
Var det rätt eller fel? Hade Catilina goda skäl? Fanns det godtagbara skäl att göra som bolaget gjorde?
Status translationis: forumfrågan
Är detta rätt instans? Är senaten rätt plats att döma Catilina? Är detta rätt forum för frågan?
Varför ordningen spelar roll
Frågorna bygger på varandra. Den som kan förneka att något har hänt behöver inte diskutera vad det ska kallas. Den som måste medge fakta kan i stället strida om definitionen, och den som måste godta definitionen kan försöka visa att handlingen ändå var försvarbar. Det är därför försvarsadvokater, pressekreterare och kommunikationschefer så ofta byter ord i stället för att förneka: ”Det var ingen försäljning, det var ett samarbete.”
Stasisläran skiljer också mellan allmänna frågor (theses), som ”bör man alltid lyda lagen?”, och specifika frågor (hypotheses), som ”bör den här personen dömas för det här brottet?”. Retoriken har traditionellt främst sysslat med de senare, och stasis avgör var argumentationen ska börja.
Stasis i analysen
Stasisläran är lika användbar för den som analyserar en debatt. Många offentliga konflikter verkar handla om fakta men handlar egentligen om definitioner: är det ett krig eller en ”specialoperation”, en skatt eller en avgift? Att se på vilken nivå parterna står hjälper oss att förstå varför de så ofta talar förbi varandra.
Står du inför en svår fråga där du måste veta var striden egentligen står? Det tränar vi på i mina kurser.
Frågor
Vad betyder stasis i retoriken?
Stasis är den punkt där en tvist står: frågan som parterna faktiskt är oense om. Stasisläran hjälper talaren att hitta den.
Vilka är de fyra stasisfrågorna?
Fakta (har det hänt?), definition (vad ska det kallas?), bedömning (var det rätt eller fel?) och forum (är detta rätt instans att avgöra saken?).
Vem utvecklade stasisläran?
Den grekiske retorikern Hermagoras från Temnos, under 100-talet före vår tideräkning. Hans verk är förlorat, och vi känner läran främst genom Cicero, verket Rhetorica ad Herennium och Quintilianus.

Källor
Cicero, De inventione 1.10–19 och In Catilinam I–IV
Rhetorica ad Herennium 1.18–25
Quintilianus, Institutio oratoria 3.6