Retorik A–Ö / Situationen / De tre retoriska genrerna

De tre retoriska genrerna

Aristoteles delade in talen i tre genrer efter publikens uppgift: det politiska (deliberativa) talet råder eller avråder inför framtiden, det juridiska (forensiska) talet anklagar eller försvarar något som har hänt, och det epideiktiska talet hyllar eller smädar något i nuet.

Publiken avgör

Indelningen utgår inte från talaren utan från publiken. Antingen ska publiken fatta ett beslut, eller så ska den fälla ett omdöme. Beslutar den om framtiden är talet politiskt, och om det förflutna är det juridiskt. Ska den bara bedöma talet och dess föremål, utan att något avgörs, är talet epideiktiskt. Varje genre har därmed sin egen tid, sin egen publik, sin egen plats och sina egna frågor.

Det politiska talet

Det politiska eller deliberativa talet riktar sig mot framtiden. Publiken ska besluta något, och talet handlar om det nyttiga och det skadliga, det goda och det dåliga. I Aten hölls sådana tal inför folkförsamlingen på Pnyx-kullen; i dag i riksdagen, på bolagsstämman och i reklamen.

Reklam är faktiskt ett utmärkt exempel. Varje reklam uppmanar oss att köpa någonting. Det retoriska problemet ligger i framtiden (fler ska köpa produkten), publiken ska fatta ett beslut (vilken produkt ska jag köpa?) och argumentet gäller det nyttiga (just denna produkt är bra).

Det juridiska talet

Det juridiska eller forensiska talet riktar sig mot det förflutna. Publiken ska avgöra skuld eller oskuld, och talet handlar om rätt och orätt, lagligt och olagligt. I Aten hölls sådana tal inför domstolar som Areopagen; i dag i rättssalen, men också i granskningar, utfrågningar och valrörelser där någon ska ställas till svars.

Även politiska kampanjer kan vara juridiska till sin form. En valfilm som hävdar att motståndarna har förstört landet handlar om det som har hänt, och ber väljarna fälla en dom med sina röster.

Det epideiktiska talet

Det epideiktiska talet riktar sig mot nuet. Publiken ska inte besluta något utan bedöma, och talet handlar om det dygdiga och det lastbara, det ärofulla och det skamliga. Grekerna höll sådana tal på torget och vid begravningar; i dag hör bröllopstalet, minnestalet, prisutdelningen och jubileet hit.

Epideiktiken är lätt att underskatta, eftersom inget avgörs. Men det är i den som en gemenskap bekräftar sina värden. Också en debatt om komjölk kan vara epideiktisk, som den som fördes mellan företagen Oatly och Arla: ”bara komjölk smakar som det ska” och ”komjölk är till för kalvar” handlar båda om vad som är gott och rätt, snarare än om ett beslut.

Genrer i dag

De flesta tal blandar genrerna. Ett minnestal kan uppmana till handling, och ett budgettal kan hylla den egna regeringen. Den moderna retoriken har därför ofta förstått genre på andra sätt. Retorikern Carolyn Miller föreslog 1984 att en genre ska definieras av den sociala handling den utför, snarare än av form eller innehåll. Då kan ett tal och en bild tillhöra samma genre, och vi kan tala om nya genrer: krisbudskapet, den offentliga ursäkten, valfilmen eller den populistiska stilen.

Frågor