Retorik A–Ö / Att övertyga / Topos

Topos τόπος

Ett topos (plural topoi, på latin locus) är en ”plats” där argument kan hittas: ett tankemönster som talaren kan ställa sig vid för att se vilka argument som finns att tillgå. Toposläran hör till inventio, den del av retoriken som handlar om att finna argument.

Utkiksplatser för argument

Ordet topos betyder helt enkelt ”plats”. Bilden bakom är att argument inte uppfinns ur intet av ett enskilt geni. De finns redan, i det publiken vet och tror, och talaren behöver bara veta var man ska leta. Ett topos fungerar som en utkiksplats: därifrån kan man se ut över ett landskap av existerande argument och välja ut dem som passar.

Aristoteles behandlar topoi i flera verk. I Topiken utgår han från dialektiken, samtalet mellan två som båda behärskar slutledningens regler. I Retoriken listar han 28 topoi som enthymem kan byggas på, eftersom retorikens argument riktar sig till en bred publik och måste vara enklare än dialektikens.

Generella topoi

Generella topoi, topoi koinoi, kan användas i alla slags tal. Den senare retoriken ordnade dem i grupper:

Definition

Vad är saken, och vilket släkte och vilken art hör den till? ”Korruption är att missbruka makt för personlig vinning.”

Jämförelse

Likhet, olikhet och grad, det större och det mindre. ”Sverige borde göra som Danmark när det gäller …”

Delning

Helhet och delar. ”Det går inte att förbättra skolan utan att först förbättra lärarnas villkor.”

Relation

Orsak och verkan, konsekvenser och motsatser. ”Lägre skatter ger ökad konsumtion, som på sikt driver upp inflationen.”

Omständighet

Det möjliga och det omöjliga, det som har hänt och det som kommer. ”Landet har klarat finanskriser förut, så vi klarar det igen.”

Vittnesbörd

Auktoriteter, statistik, lagar och tidigare fall. ”Riksbanken räknar med att inflationen håller sig nära två procent.”

Ordval

Vad saken kallas och hur ordet förhåller sig till den. ”Det handlar inte om vinstjakt, utan om valfrihet.”

Person

Härkomst, yrke, ålder och erfarenhet. ”Som fackligt aktiv vet jag att …”

En äldre och enklare variant är de sju frågorna: vem, vad, var, när, hur, varför och med vilka medel? De används fortfarande, inte minst i journalistiken.

Specifika topoi

Specifika topoi hör till en viss genre av tal. I det juridiska talet handlar de om det rätta och det orätta, om skuld och oskuld. I det politiska talet om det nyttiga och det skadliga, det goda och det dåliga. I det hyllande eller smädande talet om det dygdiga och det lastbara, det ärofulla och det skamliga. Läs mer om de tre retoriska genrerna.

Loci communes

Ur toposläran växte också loci communes, ”gemensamma platser”: förberedda fraser och tankegångar som kan användas i många olika situationer. Hit hör maximer (”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”), sentenser knutna till en upphovsperson (”demokrati är den sämsta styrelseformen, bortsett från alla andra som har prövats”) och ordspråk utan upphovsperson (”ingen ko på isen”). Det är därifrån engelskans commonplace kommer.

Topos i dag

I dag används topos också om återkommande teman och motiv, i litteraturen såväl som i politiken. Att ”den lilla människan mot systemet” är ett topos betyder att det är en plats som många berättelser och argument utgår från, och som publiken redan känner igen.

Toposläran är ett av de mest användbara verktygen när du ska hitta argument till ett eget tal. Vi använder den i mina kurser.

Kurser och coachning

Frågor

Vad betyder topos?

Topos är grekiska för ”plats”. I retoriken betecknar det en plats där argument kan hittas: ett mönster för hur ett argument kan byggas.

Vad är skillnaden mellan topos och topik?

Topik, efter Aristoteles Topika, är läran om topoi. Ett topos är en enskild argumentplats.

Vad är ett exempel på ett topos?

”Det större och det mindre” är ett klassiskt topos: om det svåra är möjligt är också det lätta möjligt. ”Om vi klarade pandemin klarar vi också det här.”