Barbara Cassin

Sofisterna utan Platon

Sedan Hegel kallade sofisterna antikens mästare har många försökt sig på att återupprätta deras rykte. Oftast slutar det med att den platonska domen vänds upp och ner: sofisternas relativism uppvärderas och idéläran avfärdas. Men för Cassin förblir då sofistiken ett platonskt problem, så som den förmedlats genom Platons kritik och filosofins egen historieskrivning.

Därför gör Cassin något annat. Hon läser sofisterna i ett sammanhang före Platon och Aristoteles, innan Platon uppfann rhētorikḗ och innan Aristoteles formulerade motsägelselagen. Då framträder ett släktskap mellan den första och den andra sofistiken, och sofisternas egna texter kan användas för att skriva om historien om konflikten mellan retorik och filosofi.

Tre nyckelbegrepp

Logologi

För Cassin börjar striden inte med Platon och Gorgias utan med Parmenides och Gorgias. Parmenides hävdar att varat är, att icke-varat inte är, och att vara, tänka och säga är ett och detsamma. Gorgias svarar med sina tre teser: ”Inget är; om det är, är det inte möjligt att veta; om det är och det är möjligt att veta, är det omöjligt att kommunicera.” Därmed visar han att varat är en effekt av talet, och att Parmenides dikt själv är det främsta beviset. ”Om Parmenides … så Gorgias”, som Cassin uttrycker det. Mot filosofins ursprungliga ontologi ställer hon sofistikens logologi.

Motsägelselagen

Det som Platon aldrig förmådde lyckades till slut Aristoteles med: att utesluta sofisterna. I Metafysiken gör motsägelselagen att den som talar, bara genom att tala, måste acceptera att orden har en och endast en mening. Den som, likt en sofist, vägrar blir inte bättre än en talande planta. Samtidigt reduceras sofistens mångtydiga, ljudbaserade figurer från retoriken, de som Aristoteles kritiserar Gorgias för att missbruka i Retorikens tredje bok.

Kairos mot topos

Den sofistiska retoriken är tidslig: den bygger på improvisationen och det lägliga ögonblicket, kairos. Filosofins retorik är rumslig: den sparar och ordnar sina argument i topoi, och föredrar metaforen, där ordet får en enda mening, framför homonymin, där mångtydigheten bara verkar i stunden. I kairos kan en ordning som tagits för given plötsligt förlora sin självklarhet, som när Gorgias i sitt försvarstal för Helena förvandlar en skyldig Helena till en oskyldig.

Varför Cassin är viktig för retoriken

Eftersom Cassin verkar inom filosofin snarare än retoriken erbjuder hennes arbete ett annat och mer nyanserat retorikbegrepp, inte minst för frågan om retorikens förhållande till samtida filosofi. Hon lyfter fram de politiska sidorna av sofistiken, och genom sitt intresse för psykoanalysen och Jacques Lacan står hon nära den politiska filosofi som kallats den lacanska vänstern, med bland andra Slavoj Žižek, Alain Badiou och Ernesto Laclau.

Ändå har hon en undanskymd plats i en retorikvetenskap som är starkt anglosaxiskt präglad, och hennes inflytande på svensk och skandinavisk retorikforskning har varit litet.

Mitt arbete med Cassin

Börja läsa här