Ethos ἦθος
Ethos är att övertyga genom talarens karaktär, så som den framträder i själva talet. Hos Aristoteles vilar den på tre egenskaper som talaren visar: välvilja (eunoia), klokhet (phronesis) och dygd (arete).
Varifrån ordet kommer
Det grekiska ordet betyder ursprungligen vana eller sed. Aristoteles behåller den betydelsen: ethos handlar om att framträda på ett sätt som stämmer med hur publiken föreställer sig en hederlig och trovärdig människa.
Ethos hos Aristoteles
Ethos är ett av de tre konstmässiga övertygelsemedlen, tillsammans med patos och logos. Avgörande är att Aristoteles menar att det skapas i och genom talet, inte att talaren tar med sig det. Att nämna sin erfarenhet på området, eller att visa sin eftertänksamhet genom väl valda exempel, är försök att övertyga genom ethos.
Modern retorisk teori har kritiserat den snäva synen och påpekat att publiken ofta har föreställningar om en talare innan ett enda ord är sagt.
Ett vanligt missförstånd
Ethos likställs ofta med rykte, titlar eller auktoritet. Hos Aristoteles är det vad talet självt gör av talaren. Därför kan ett välkänt namn fortfarande förlora sitt ethos i en enda illa avvägd mening.
Arbetar ni med hur er organisation eller era chefer uppfattas? Ethos är där de flesta av mina kurser börjar.
Frågor
Vad är skillnaden mellan ethos, patos och logos?
Ethos övertygar genom talarens karaktär, patos genom publikens känslor, logos genom ord och argument. I praktiken samverkar de.
Kan en organisation ha ethos?
Ja. Institutioner som centralbanker och myndigheter bygger eller förlorar trovärdighet genom hur de talar, och därför studeras deras kommunikation retoriskt.
Var skriver Aristoteles om ethos?
I Retoriken, bok I (1356a) och bok II (1378a), där han nämner välvilja, klokhet och dygd.