Den retoriska situationen
Den retoriska situationen är det sammanhang som ett tal eller en text svarar på. Enligt Lloyd Bitzer, som myntade begreppet 1968, består den av tre delar: ett problem som kan lösas med kommunikation, en publik som kan påverka problemet och de villkor som begränsar vad som kan sägas och göras.
Retorik som handling
Människan förändrar världen med verktyg, men också med ord. Vissa problem är oretoriska: är vi insnöade behöver vi en spade, inte ett tal. Men om vi först måste övertyga grannarna om att alla ska gå ut och skotta tillsammans har problemet blivit retoriskt. Det kan bara lösas genom att någon talar och andra låter sig övertygas.
Ungefär samtidigt som Bitzer visade filosofen J. L. Austin att vissa yttranden inte beskriver världen utan gör något i den. När prästen säger ”jag förklarar er härmed för äkta makar” är frågan inte om det är sant, utan om det lyckas, och det beror på situationen. Retorik är inte i första hand ett sätt att beskriva världen, utan ett sätt att handla i den. För mer om Austins tankar i relation till centralbankernas räntebesked se How to Do Things with Interest Rates.
Problemet, publiken och villkoren
Det retoriska problemet
Bitzer kallar det exigence: något som är fel, som brådskar och som kan förändras med kommunikation. Problemet är alltid knutet till en tid: det förflutna, nuet eller framtiden.
Den retoriska publiken
Inte alla som lyssnar, utan de som kan påverka problemet. Publiken ska fatta ett beslut eller fälla ett omdöme.
De retoriska villkoren
Allt som begränsar och möjliggör talet: lagar, fakta, publikens föreställningar, talarens ethos. Vissa villkor är givna och omöjliga att påverka, andra kan förändras med hjälp av kommunikation.
Svarar talet på situationen, eller skapar det den?
Bitzers teori har en tydlig styrka: den gör det möjligt att fråga hur väl en talare har förstått och hanterat en situation. Vad krävde situationen, och hur svarade talaren? En nyvald president förväntas till exempel ena landet efter valrörelsen, tacka motståndaren och lova att vara allas president.
Men retorikern Richard Vatz invände 1973 att situationer inte finns färdiga där ute. Det är talaren som väljer vad som ska ses som ett problem och hur det ska beskrivas. Från Vatz perspektiv blir frågan en annan: hur har talaren målat upp problemet, och vad vinner hen på att beskriva det just så? Den som beskriver en pandemi som ett angrepp utifrån har skapat en annan situation än den som beskriver den som en folkhälsofråga.
I praktiken behövs båda perspektiven. Vissa villkor går inte att tala bort, men varje tal väljer också ut, benämner och ordnar sin situation.
Situationen och kairos
Den retoriska situationen har också en tidslig sida. Ett tal som hade varit rätt i går kan vara fel i dag. Grekerna kallade det lägliga ögonblicket för kairos, och det passande i form för to prepon.
Situationen i analysen
Den retoriska situationen är ofta den första frågan i en retorisk analys. Innan vi kan bedöma hur ett tal försöker övertyga måste vi förstå vad det svarar på, vem det riktar sig till och vad som begränsar det. Läs mer i Vad är retorisk kritik och retorisk analys?
En bra situationsanalys är grunden för varje tal som ska övertyga. Den gör vi tillsammans i mina kurser.
Frågor
Vad är en retorisk situation?
Det sammanhang ett tal eller en text svarar på: ett problem som kan lösas med kommunikation, en publik som kan påverka det och villkor som begränsar vad som kan sägas.
Vem skrev om den retoriska situationen?
Lloyd Bitzer, i artikeln ”The Rhetorical Situation” i tidskriften Philosophy and Rhetoric 1968. Richard Vatz svarade med ”The Myth of the Rhetorical Situation” 1973.
Vad betyder exigence?
Exigence är Bitzers ord för det retoriska problemet: en brist eller ett hinder som brådskar och som kan förändras med hjälp av kommunikation.
Källor
Lloyd F. Bitzer, ”The Rhetorical Situation”, Philosophy and Rhetoric 1:1 (1968)
Richard E. Vatz, ”The Myth of the Rhetorical Situation”, Philosophy and Rhetoric 6:3 (1973)
J. L. Austin, How to Do Things with Words (1962)