I en ny artikel i filosofitidskriften Res Cogitans tar jag mig an frågan om relationen mellan språket och verkligheten i Barbara Cassins sofistiska tänkande. Mer specifikt fokuserar jag på hennes tolkning av Jacques Lacans läsningar av Demokritos atomism och idén om att atomen och intet är sofistiska skapelser som på samma gång följer och undviker språkets logik. I texten försöker jag ta mig an Cassins läsning av Demokritos den i ljuset av Lacans och Hegels respektive förståelse av atomismen. Mer specifikt berör texten skillnader i den materialism som alla tre tänkare identifierat i Demokritos tänkande och hur denna ser på förhållandet mellan det reella och språket eller diskursen. Fokus ligger här på förståelsen av den, det grekiska ord som vare sig betecknar något eller intet och som Demokritos, både med och mot det grekiska språkets grammatik, uppfinner. Avslutningsvis föreslås en läsning av den som framhäver dess dubbla roll som såväl rest som initial brist och som visar hur diskursens misslyckande också fångar det rellas dito.