Nyligen bidrog jag med en text om diplomati och krig till ett specialnummer av tidskriften Crisis and Critique på temat Europas framtid. Frågan som ställdes av redaktörerna Frank Ruda och Agon Hamza fokuserade på den pågående politiska krisen i Europa: Är den permanent? Förvärras den? Har vi vant oss vid att leva i ett konstant tillstånd av kris? Hela numret finns tillgänglig gratis här och innehåller intressanta texter av bland annat Slavoj Žižek, Wolfgang Streeck och Judith Balso.
I min essä försökte jag ta mig an de pågående konflikterna inom EU genom den eviga fredens filosofi. Med utgångspunkt i Kants pamflett “Om den eviga freden” och hans definition av den som en “oändlig process av gradvis närmande” rör sig texten via Hegels begrepp om krigets nödvändighet i syfte att utveckla en förståelse av hur krig mellan de moderna nationalstaterna uppkommer. Avslutningsvis tar sig texten an Derridas kritik av såväl Hegel som Kant samt hans egen förståelse av vad som krävs för att Europa ska få uppleva fred. Tillsammans utgör detta ett försök att förklara de konflikter som hemsökt det Europeiska projektet under de senaste två decennierna.