I en artikel nyligen publicerad i Rhetorica Scandinavica har jag tagit mig an den populistiska vändning som Nya Moderaterna tog under Fredrik Reinfeldt. Syftet med artikeln är att diskutera de grundläggande schismerna i Slavoj Zizeks och Ernesto Laclaus debatt rörande populismbegreppet. Även om dessa båda tänkare ofta, och inte utan anledning, har setts som närstående, finns det också vissa fundamentala skillnader vilka accentuerades under deras debatt om populismbegreppet. Detta blir än tydligare om vi försöker förstå den populism som Fredrik Reinfeldt och de Nya Moderaterna representerade i svensk politik under det tjugoförsta århundradets första decennium.